Ciao bella!

Det är Gothia cup, sommar och stekande sol. I stan samlas ungdomarna, på dagarna tittar man på fotboll och på kvällarna festar man loss. Mustafa är en sextonårig kille från Lerum som åker ner till Gothia cup med sitt fotbollslag. Mest av allt önskar han sig en tjej vid sin sida. Typ. Varför är det så viktigt egentligen?
Och en dag när Mustafa får träna med det italienska fotbollslaget får han en genial idé!
Eller...en rödhårig tjej Linnéa kommer fram till honom och börjar pratar engelska med honom och plötsligt måste han låtsas vara italienare.
Och så är hela den vimsiga kärlekskarusellen igång!
Filmen sa mig absolut ingenting. Jag gick inte ut från biosalongen med någon fråga, känsla, eller någonting annat. Jag gick inte ut ur salongen och undrade vad som skulle hända sen. Kanske för att jag redan visste vad som kunde hända...
Filmen får ett plus för några fina filmsekvenser, och sexscenerna väl väl inte så farliga. Roligt är också att barnen i klanen Wahlgren-Ingrosso följer mammas fotspår. Pernillas son Oliver har fått en roll som den "italienske erotikfursten" Enrico, som får Mustafa till att bli en riktig hunk. Enrico är en äkta italienare med stort självförtroende som vet hur man riktigt ska smöra för tjejerna. Känsla för stil har han och han är alltid snyggt klädd. Men han verkar inte vara den kille som man tror att han är...
Dock tror jag inte att Oliver får sitt stora genombrott i den här filmen, då han spelar en snuskig kille med dålig engelsk accent. Fast visserligen pratar alla de stora rollerna engelska lika dåligt som jag själv. Jag tror att vi alla måste gå en engelskakurs och lära oss att prata engelska.
Men det gjorde inte så mycket att filmen inte var bra, för jag hade ypperligt trevligt sällskap.
Nästa film jag vill se (och bok jag vill läsa):
Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också bra)
Isabellas riktiga liv, det hon är ämnad att leva, verkar aldrig börja. Hon är drygt 30 år och har inte nått fram. Vänner och bekanta skaffar partners, de får barn och gör karriärskliv. Bella står på samma nivå som när hon var 20. Att frilansa som skådis går dåligt, hon är singel och bor i sin lilla lägenhet. Livet står still. En dag bestämmer hon sig för att inte vänta längre. Hon ljuger lite i sitt CV, men för att rädda att hon ljög ljuger hon lite mer tills det plötsligt har gått för långt.? När hon får chansen att stå på Dramaten tar hon den, skrattar Martina Haag som både skrivit boken som ligger till grund för filmen, och spelar huvudrollen som Bella.? Hade de frågat om hon hade träben hade hon sagt javisst och sågat av sig benet. Jag förstår henne verkligen. Varför ska regissörerna någonsin välja Isabella? ?Antingen tar vi Marie Richardsson eller så tar vi en tjej som blivit utbuad på entonårsföreställning och gått och stämplat?.
